Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Naturprocesser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armaiti, som var Ormuzds hustru, ursprungligen var jorden,
den "tjänstvilliga" (ārmaiti), som skänker människan allt
rikare gåvor, dess djupare hon sårar den (med spade och
plog).
Det lider intet tvivel, att vår ras, den indoeuropeiska,
dyrkat själva himmelen eller himmelljuset såsom något
gudomligt. Många gudanamn peka åt detta håll, i främsta rummet
själva gudanamnet deva, dens, Dieu, av verbalroten dyu, att
lysa. Det må erinras om Jupiter, "Himmelfaderen", om
indiernas Dyaus-pitar, om Zeus (Dios) och Dione och andra
namn av samma stam, dessutom om de många, som komma
av stammen luk, att lysa, såsom de grekiska Lykos, Lykia
och Zeus Lykaios. Även Apollo upptog som solgud senare
Lykos-gudarna i sig. Men många gamla kultiska bruk och
heliga sedvänjor — till och med i vida senare rättsliv och
folkmoral — vittna om en respekt för ljuset såsom en
gudomlig makt, vilken är vår ras’ gamla arv. (Usener:
Götternamen, 177—216).
Med själva ljusgivarna, himlakropparna, föras vi däremot
in i en sfär, där dikterisk fantasi och lärda teorier så ofta
fört ordet, att det är svårt att avskilja det äkta mytstoffet.
Men det är givet, att det icke är planeternas glans och prakt,
såsom denna längre fram utmålas, utan deras nytta som
tidemätare, deras konstans i rörelsen och deras pålitlighet som
världsbärare, som gjort dem heliga. Från maoripojken
Maui, som klådde upp solen ända tills den lärde sig att följa
sin bana, till Apollo, vilken som Helios kör fram solvagnen,
kringvärvd av dagens tolv horæ och bebådad av den
svävande Aurora, är det solens rörelse, som är det avgörande,
och då solgudar såsom den babyloniske Shamash, egypternas
Amon och Osiris, persernas Mithra och Helios själv
betraktas som rättens stiftare och bevarare, är det solens orubbligt
följda bana, som här utgör förebilden. Ännu under den
romerska kejsartiden, då eljest solguden firade sina
yppigaste fester, dyrkades Mithra, fastän — åtminstone i främsta
rummet — solgud, som renhetens och rättvisans gud. På
samma sätt förhöll det sig redan i Avesta, där Mithras
förekomst som solgud — hur ståtligt hans soluppgång än skildras
— likväl blott är ett sceneri eller staffage till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
