Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Livsmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själva av jord, stenar, träd eller härstamma från fåglar eller
andra djur. I regeln skapas kvinnan dock först senare —
hon hugges ut ur ett träd eller kommer fram ur en
kokosnöt o. s. v. — och ofta måste mannen liksom Adam i
paradiset först söka sin tröst hos andra varelser, tills han får
det rådet att göra en bild av lera, vilken sedan förvandlas
till en kvinna. Men även dessa myter söka dock efter en
orsak till könsolikheten och könsförhållandet och finna i
sagans form den auktoritet härför, som i högre
religionsformer tar sig uttryck i ett gudomligt instiftande: "Varen
fruktsamme och föröken eder!",
*
Det sista stadiet på människans livsväg, döden, har från
allra äldsta tider fyllt människotanken med så många
frågor, att även mytvärlden blivit full av dem. Det är
egendomligt att se, hur svårt det tidigaste tänkandet haft att
erkänna döden som ett faktum, som ett verkligt slut. Såväl
ur totemistisk som animistisk synpunkt står den blott som
en övergång till en annan tillvarelseform, en fortsättning,
antingen i den djurgrupp, som man tillhör, eller i graven —
förutsatt att man gjort någon insats här i världen. Ty för
den ogifte, den sonlöse, den egendomslöse, den obegravne
etc. finns det icke stora utsikter. Han försvinner eller
irrar hemlös omkring, blir en djävul, en vampyr o. s. v. Att
den, som icke fann tillfredsställelse i livet eller döden, icke
heller finner ro i sin grav, utan som gengångare jämrar sig
över sin lott, kräver sin rätt eller utför sin hämnd, är det
ständiga motivet i sagorna om de döda. Men denna animism
är icke mytbildande. Den utmynnar i spökhistorier och
fortlever den dag i dag huvudsakligen under denna form.
Från totemismen är det icke lång väg till
själavandringstron, som låter själarna fortsätta tillvaron i djurgestalt eller
andra icke-mänskliga existenser, så framt vägen icke direkt
går vidare genom människosläktet. I sin kända indiska form
är själavandringsläran en ganska abstrakt och spetsfundig
vedergällningsteori, som förstår att väga brott och straff
mot varandra och att anvisa varje särskild sonande åtgärd
till en mot brottet svarande kropp — vilket framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0107.html
