Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke vore kallad af konungen eller hade angeläget och giltigt ärende och
kora på egen kost.
I början var rådet endast rådgifvande, men under konung Birgers
minderårighet, under de derpå följande striderna mellan Birger och hans bröder,
som försvagade konungens anseende och makt, samt under den långa
förmyndarregeringen för Magnus Eriksson, då all makt låg i rådets händer,
ökades både anspråken och myndigheten, till dess under följande tidskifte
rådet blir konungen öfvermäktigt och en styrande i stället för en rådgifvande
församling.
Vi hafva sett, hvilken ställning jarlen1 slutligen intog vid konungens
sida, att detta embete nära hundra år tillhörde medlemmar af folkungaslägten,
samt att det efter Birgers död år 1266 ej mer tillsattes. Under den följande
tiden finua vi i stället konungens drotsete1 2 och konungens marsk3, först
långt derefter kallade riksdrots och riksmarsk. Drotseten, under Magnus
Erikssons minderårighet rådets förman, skulle biträda konungen i
rättskipningen, och marsken vid befälet öfver hären. En auuan af konungens
förnämsta embetsmän var kansleren, ofta en biskop.
I stället för drotsete tillsattes någon gång — t. ex. 1344, då konungen
ämnade resa till Norge — en »konungens väldige embetsmän», hvilken skulle
for konungens räkning uppbära dennes årliga inkomster samt jemte tre af
konungens råd i hvarje lagsaga utöfva konungens domsrätt, så länge denne
vistades utom riket; således ett slags tillförordnad regering, men ej
gemensam för hela riket, utan särskild för hvarje lagsaga.
Konungens inkomster, ännu ej skilda från statens, voro
afkastnin-gen af Upsala öds gods och andra kronan eller konungen enskildt tillhöriga
gods samt skatter, tull, böter och danaarf (ursprungligen arf efter utländing,
som här i riket dött utan arfving). De ständiga skatterna voro dels
ledungs-lamen (s. 420) och de andra på jorden hvilande årliga utskylderna, dels
personliga. Endast i vissa fall egde konungen uppbära utomordentliga gärder
(s. 466).
För uppbörden af skatterna och de andra inkomsterna samt för andra
ändamål behöfde konungen en mängd tjenstemän, hvilka aflönades ej
såsom nu genom en bestämd, i penningar utgående årlig lön, utan genom län,
eller derigenom att de sjelfva fingo frihet från skatterna till konungen. Afven
rådets medlemmar och personer som gjort konungen särskilda tjenster be-
1 Han kallades ej konungens jarl, utan svearnes jarl eller »svears och götars jarl» (redan
Birger Brosa); Ulf Fase och Birger Magnusson skrifva sig till och med »af Guds nåd svearnes jarl»
(fig. 475). — Betecknande för jarlens ställning är, att han skulle hafva en tredjedel och konungen
två tredjedelar af deu skatt Gotland betalade.
2 Egentligen »den som skipar drotten (konungens följe) till säte», således ursprungligen ett
slags ceremonimästare. Ordet användes äfven om skaffare vid bröllop och återgifves med latinska
ordet dapifer, matinbärare.
3 Ordet, en förkortning af marskalk (af mar, häst, och skalker, tjenare), betyder ungefär
detsamma som deu äldre tidens, stallare och motsvarar det latinska comes stabuli (hvaraf både
connetable och konstapel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
