Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att försäkra tronföljden inom sitt hus, kora en af sina söner till sin
efterträdare (s. 389, 426 och 433).
Under medeltidens äldre del valdes konungen endast af Uplands invånare;
»svear ega konung att taga och vräka», säger vestgötalageu. Ombud frän
de andra landskapen deltogo dock sedermera i valet, som emellertid fortfarande
förrättades i Upland, på Mora äng nära Gamla Upsala; den förste konung
om hvilken man vet, att han blifvit så vald, är Magnus Eriksson (s. 446),
men det säges vid berättelsen om hans val, att detta varit gammal sedvänja.
Den nyvalde dömdes af Uplands lagman till konung, förband sig med ed att
upprätthålla lagarnas helgd och vaka öfver friden och säkerheten i landet
samt mottog folkets trohetsed, hvarefter han skulle rida sin eriksgata1, det
vill säga i viss foreskrifven ordning1 2 genomresa sitt rike för att i hvarje land
aflägga sin konungaed och hyllas. Denna sed förlorade dock sin betydelse,
när ombud från alla landskapen började deltaga i valet. I början af
1200-talet tillkom kröningen (s. 396). Afven konungens gemål kröntes, antingen
på samma gång som han eller särskildt.
Konungarne hade troligen städse vid vigtigare frågors afgörande inhemtat
erfarna och inflytelserika mäns råd, men före 1200-talets slut finna vi vid
hans sida ett råd såsom en särskild institution. Detta råd bestod af
erke-biskopen, biskopar, riddare och svenner. Erkebiskopen var enligt Magnus
Erikssons landslag den ende sjelfskrifne ledamoten af detta råd; de flesta
biskopar och lagmän voro afven ledamöter, äfvensom ett obestämdt antal
riddare och svenner3 var upptaget i rådet, hvars medlemmar i början städse
kallades konungens råd, en benämning som först under 1300-talets senare
hälft utbyttes mot titeln »rikets råd», ehuru detta uttryck stundom
förekommer redan under Magnus Erikssons minderårighet.
Rådets medlemmar bodde spridda på landet, och endast då de händelsevis
befunno sig i konungens närhet eller han särskildt tillkallade dem, alla eller
några, infunno de sig för att biträda honom med afgörandet af vigtigare
ärenden. Vid dessa rådsmöten eller herredagar, ur hvilka riksdagarna
småningom utvecklade sig4, koinmo äfven andra än rådets medlemmar
tillstädes, men Magnus Ladulås stadgade, att ingen finge infinna sig der, om lian
1 E-riks-gata betyder allherskarens, den öfver hela riket herskande konungens väg.
2 Vägen gick från Upsala genom Strengnäs, Linköping, Jönköping, Skara, Örebro och
Ve-sterås. Vid hvarje landskaps gräns mötte honom gislan af dess inbyggare. I Strengnäs gick
ko-nangen sin ed iuför inv&narne i Södermanlands lagsaga; i Linköping inför »alla östgötar och öläor
dingar»; i Jönköping inför virdar och småländingar; i Skara inför ve9tgötar och vermländingar; i
Örebro inför Nerikes invånare och i Vcsterås inför »vestmän och alla dem i Dala bo®.
3 Genom nys9 nämda lag gjorde9 visserligen ett försök att inskränka de verldsliga
rådsher-rarnes antal till 12, men utan följd. Utom biskoparne träffas någon gång, ehuru ej ofta, andra
prester bland rådsherraroe; de äro alltid ledamöter af domkapitel och hafva standom deltagit i
rådets öfverläzgniugar endast i stället för biskopen, om denne varit bindrad. Abboter eller andra
klosterförest&ndare hafva ej, så vidt man känner, varit upptagna i rådet under nu ifrågavarande tid.
4 Ett sådant rfidsinöte kallas stundom äfven »samtal» eller »parlamentum». Anna l&ngt ia
i frihetstiden kallades riksdagarna ofta herredagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
