Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som för honom voro intet. Elof Hellwer med sin trofasta
ömhet för henne hade gissat det och ända från början
gjort sig till hennes bundsförvant i denna halvt
omedvetna kamp för hennes egen individualitets rätt, vilken
hon under alla dessa år fört — länge i hemlighet och nu
på sista tiden öppet. För den skull... för den skull...
Hon betraktade skisserna noga — en efter en — och
lade dem efter hand omsorgsfullt ifrån sig i en hög.
Herregud — dessa penselstreck och dessa färgklumpar, som
icke hade minsta värde för någon människa på jorden
utom just för henne själv! Dessa fattiga, blodlösa
gengångare av hennes ärelystna ungdoms stolta drömsyner
— de skulle sannerligen icke längre få kasta skugga över
hennes hem — hennes hem, som borde kunna vara så
soligt och harmoniskt. Hon, som i djupet av sitt hjärta
var så stolt över sin förmåga att älsfka, att kunna ge sig
själv och fängsla genom själva den intensiva värmen av
sin egen hängivenhet; hon, som intet högre önskade än
att kunna vara i stånd att sätta allt vad hon ägde av
känsla, intelligens, viljekraft och smak som insats i sitt
samliv med den man hon tillbad — hon, som en gång
för icke länge sedan så överlägset förklarat Mary, att en
kvinna icke dugde till att dela sig! Vad var hennes liv
nu utan en beständig delning — en fortsatt
dubbelexistens?
Desperat, i sjuklig, överspänd lust att sarga och straffa
sig själv, grep hon hastigt målarekniven bredvid sig och
skar en stor skåra i en av skisserna. Så såg hon på
målningen — kastade bara en enda snabb, rädd blick på den,
nästan som om hon icke riktigt tordes se — och reste sig
beslutsamt upp.
... Nej, inte på d e t sättet — inte förstöra dem. Det
kändes ju nästan som att lägga hand på sig själv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
