Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand sysselsätta sig med bibelordets läsning och utläggning.
Därigenom kunde kyrkan utan obehaglig kritik från
lekmännens sida lära och dekretera efter eget gottfinnande allt,
som passade för dess maktställning och egna önskningar.
Emellertid var det inom kyrkan en ganska häftig strid
särskilt under vissa tider om vem som egentligen skulle
vara den avgörande auktoriteten inom densamma, när det
gällde att bestämma, vad som var sanning eller icke. En
stark strömning inom kyrkan ville, att de svåra och
omtvistade lärofrågorna skulle hänskjutas till de allmänna
kyrkomötena och att dessa — sålunda kyrkans
representanter i stort — skulle hava att avgöra sådana frågor. Men
påven ville icke gå med därpå utan kämpade med all makt
för att själv få ofelbart avgöra, vad som skulle betraktas
som sanning eller icke sanning.
Vi vilja här anföra några satser, som en av påvens
hantlangare, den kände avlatskrämaren Johan Tetzel, under
Luthers första tid uppställde och offentligen sökte försvara.
De visa i all sin krassa cynism, huru fruktansvärt fräckt
man på den tiden kunde framträda med de mest ohöljda
människoläror och sätta skröpliga människor framför den
Heliga Skrift och dess klara sanning. Se här några av
Tetzels satser[1]:
»Man måste lära de kristna, att påven efter sin makts
höghet är över hela den allmänneliga kyrkan och alla
kyrkomöten och att man i all underdånighet skall lyda hans
bud.
Man måste lära de kristna, att endast påven har
avgöranderätt i allt, som rör den kristna tron; att han och ingen
annan äger makt att efter sin mening förklara den Heliga
Skrift och att gilla eller fördöma människors ord och
gärningar.
Man måste lära de kristna, att uti de ting, som angå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
