Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Davis’ förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som några oförgätliga avskedsord, som riktats till honom
ensam. Och det var detta barn, som fru Davis tänkte taga
från honom, enligt vad hon helt kallt tillkännagav. Han
rätade upp sig på stolen och såg på fru Davis. Trots den
nötta nattrocken och de nedkippade tofflorna fanns det över
hela hans väsen någonting, som ingav fru Davis en viss
motvillig respekt både för hans person och för hans ämbete.
Det låg ändå en viss andlig höghet över en kyrkans
tjänare, om det så bara var en fattig komminister i en
landsortsvrå.
— Jag tackar er för er välmening, fru Davis, sade
pastorn med en avmätt artighet, som kändes nästan kuslig,
men mitt barn kan jag inte ge er.
Fru Davis blev lång i ansiktet. Hon hade aldrig tänkt
sig, att han skulle vägra.
— Det där kan väl aldrig vara ert allvar, pastor
Meredith, sade hon förbluffad. — Hm — det kan ni omöjligen
mena. Ni måste närmare överväga — besinna alla de
fördelar jag erbjuder flickan.
— Jag behöver alls inte överväga, fru Davis. Det är
en sak, som aldrig kan komma i fråga. Alla de materiella
fördelar, som det står i er makt att bereda henne, kunna
inte ersätta en fars kärlek och omvårdnad. Jag tackar er
igen — men ert förslag är inte möjligt att antaga.
Missräkningen gjorde fru Davis så upprörd och ond, att
hon med möda förmådde behärska sig. Hennes breda röda
ansikte antog en purpurviolett skiftning, och rösten darrade.
— Jag trodde ni bara skulle bli glad åt att bli av med
henne, sade hon i spotsk ton.
— Hur kunde ni tro det? sade pastor Meredith lugnt.
— Därför att ingen människa nå’nsin trott, att ni bryr
er ett fnyk om era barn, svarade fru Davis i överlägsen
ton. — Ni försummar dem så det är både synd och skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
