- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
138

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Davis’ förslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och lydig flicka, som jag kan fostra upp till en fin dam.
Una skulle passa mig mycket bra. Henne skulle man kunna
få riktigt utmärkt fason på, om man på allvar toge i håll
med henne — hon är inte alls lik Faith. Det skulle aldrig
falla mig in att adoptera Faith. Men jag ska ta Una och
ge henne ett gott hem och fin uppfostran, pastor Meredith,
och om hon artar sig väl, ska jag lämna alla mina pengar
åt henne, när jag dör. Mina släktingar ska i alla händelser
inte ärva en cent, det är mitt fasta beslut. Det är mycket
för att förarga dem, som jag bestämt mig för att ta ett
fosterbarn. Una ska bli uppklädd och få undervisning och
fin uppfostran, pastor Meredith. Jag ska kosta på henne
både musik- och målningslektioner och behandla henne
precis som om hon vore min egen.

Vid detta laget hade pastorn hunnit bli klarvaken. En
matt rodnad hade stigit upp på hans bleka kinder, och hans
vackra mörka ögon lyste av en hotande glans. Denna
kvinna, vars simpelhet och pösande penningdryghet liksom
dunstade ut ur varenda en av hennes porer — satt hon
verkligen här och begärde, att han till henne skulle lämna
från sig sin Una — sin lilla allvarsamma Una med Cecilias
egna, mörkblå ögon — det barnet, som den döende modern
tryckt intill sitt hjärta, sedan de andra barnen gråtande letts
ut ur rummet? Cecilia hade hållit sin lilla yngsta i famnen,
tills dödens portar slagit igen om henne, över det lilla
mörka huvudet hade hon blickat upp mot sin man.

— Akta henne väl, John, hade hon bett honom. — Hon
är så liten och så känslig. De andra kunna nog slå sig
fram, men mot henne kommer världen att vara hårdhänt.
Ack John, jag vet inte hur det skall gå med dig och henne.
Ni båda behöva mig så väl. Men håll henne tätt intill dig
— tätt intill dig.

Det hade varit så gott som hennes sista ord, så när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free