Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wladimir den helige och kristendomens införande i Ryssland samt några drag ur Rysslands historia efter kristnandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
År 1250 anföllos ryssarna plötsligt österifrån av mongoliska no-
madhorder, mot hvilka de icke kunde hålla stånd. De blevo under-
kuvade och behärskades sedan under mer än 200 år av orientaliska
despoter. De förr så mäktiga ryska furstarna fingo nöja sig med att
vara vasaller under inkräktarna.
De mongoliska khanerna, främmande som de voro för kristen-
domen, kunde inte fatta skillnaden mellan de olika formerna av
densamma. Därav följde, att alla kristna bekännare, vare sig att de
tillhörde den grekisk-katolska kyrkan eller den romerska eller törhända
något annat kristet samfund, likställdes av sina mongoliska behärskare.
Bland de ryska furstar, vilka sålunda gjorde vasalltjänst åt mon-
golorna, intog fursten av Moskwa snart främsta rummet. Han var in-
för khanen ansvarig för det allmänna lugnet, för skatternas ordentliga
indrivande o. s. v. Härigenom underlättades det ryska självhärskar-
dömets införande, så snart en nationell styrelse kunde komma till stånd.
De mongoliska khanerna funno klokt vara att ställa sig väl med
det högre prästerskapet för att på så sätt lättare kunna ha massan av
folket i sina händer. Prästernas gynnade ställning hjälpte det hierar-
kiska systemet att växa sig starkt, vilket även det i hög grad beredde
plats för själfhärskardömets idé.
Med det kyrkliga livet i lära och kult hade det dock icke gått
framåt åt rätt håll. Villfarelse och vidskepelse frodades bland folket.
I västra Ryssland, vars forna furstendöme lagts under det på
1200-talet uppkomna och till omkring 1500 sig allt mer utvidgande
litauiska väldet, kämpade den gamla hedendomen länge dels med kri-
stendom, sådan den bjudes av de katolska kyrkorna, men ock längre
fram med protestantismen.
Även de kristna stredo sinsemellan. Dessa strider ledde slutligen
till den kyrkliga unionen 1595, enligt vilken den romerska kyrkan fick
övertaget. Men detta varade blott en kort tid. De s. k. unionisterna
fingo snart draga sig tillbaka för de ortodoxe, ty de senare hade be-
folkningen på sin sida.
Det lillryska folket var särskilt missnöjt med det litauiska väldet
och de romerska munkarna. En lillrysk sägen från denna tid låter en
fråga med svar i den då för tiden vid undervisningen använda kate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
