Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bugade till golvet, rätade långsamt upp sig och
viskade, allt ivrigare, allt innerligare:
— Du fröjdekälla, du allerskönsta, du apel i blom...
Nästan var morgon fann hon nya lovord, och detta kom
mig att alltid lyssna till hennes bön med spänd
uppmärksamhet.
— Du hjärtat mitt, himmelska, rena! Du mitt värn och
beskärm, klara sol, Frälsarmoder, bevara mig för den
ondes anslag, hjälp mig, så jag inte förnärmar någon,
och hjälp, så att ingen förnärmar mig!
Med ett leende i de mörka ögonen, föryngrad till hela
sitt utseende, slog hon åter stora, långsamma korstecken.
— Jesus Kristus, Guds son, var nådig mot mig,
synderska, för din mors skull...
Hennes böner voro alltid lovsånger och alltid
omedelbara hjärteutgjutelser.
Om rnornarna bad hon ej länge. Hon måste tända
samovaren — morfar höll inte längre någon tjänare, och
om mormor inte hade teet färdigt till den av honom utsatta
tiden, blev han ursinnig och storgrälade.
Ibland, när han vaknat tidigare än mormor, kom han
upp i vindskupan, och om hon då var mitt inne i sina
böner, lyssnade han en stund till hennes mummel med
ett försmädligt löje kring sina tunna läppar, och vid teet
brummade han:
— Har jag inte lärt dig ordentliga böner kanhända!
Men du bara jamsar på ditt sätt ändå, tokstolla! Att Vår
Herre kan ha tålamod med mig!
— Å han begriper, svarade mormor trosvisst. Hur man
än talar till honom, så letar han ut meningen ...
— Prata dumheter! Jo, ni... i...
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
