Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han steg upp.
"I denna natt!" svarade han. "Där du fått
mig så kär som du säger, min syster, så slut mig
i dina böner!"
"Farväl!" sade hon. "Jag har satt mitt hjärta
så fast hos dig, att jag htllre ville dö än mista
dig. Och fast det vore sannt, att du inte vore
mer än en bonde, så gäller fuller affectionen
endast personen, och hjärtat kan inte känna
annorlunda, därföre att du är en Friherre — oansedt
plikterna därmed äro högre och flerehanda. Men
gör som dig synes och täckes. Hvar du
igenkommer eller inte, skall jag likväl tänka på dig
och unna dig godt i döden!"
Därmed sänkte hon hufvudet och gick
långsamt bort genom gången. Wiwalt såg efter henne.
Och med ens stod det klart för honom, hvad han
hade gjort — han hade skjutit af frikulan, som
kostar den eviga saligheten, och bytet låg vid
hans fötter, men han lopp sin kos af räddhåga ...
som en tjufskytt ...
Han — lyckoriddaren?
Hon var vid dörren, hon lade handen på
låset, och hon vände sig ej om. Då sprang han
efter henne, grep henne och höll henne kvar.
"Har du mig så kär, som du säger?“
frågade han.
"Ja", svarade hon.
"Och förlåter mig?"
"Ja."
"Nu och framgent?"
"Ja."
"Och vill hålla mig lika kär i med och mot,
hvar än så vore, att jag hade intet mera att
bjuda än det jag sade i går?"
En Lyckoriddare. i 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
