Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endasl ett par dagar hade grefvinnan Anna behöfl
för sina anordningar på Tofteborg; då ulförde hon elt
beslut, som alltsedan hennes hemkomst, ja, redan under
sjelfva hemresan, sväfvat för hennes själ: det var alt
resa till Granskog.
Bon ville icke skiljas från lilla Ada, och det var
derföre hennes föresats att taga henne med. Den
italienska eller rättare tyska kammarjungfrun fick
befallning att äfven medfölja. Resan företogs en morgon.
Först temligen sent på eftermiddagen rullade vagnen
in på Granskogs prostgård. Med lika stor glädje som
öfverraskning ilade prostinnan att emottaga den
kärkomna gästen. Så snart Anna hörde den välbekanta
stämmans hjertliga: »välkommen!» sträckte hon båda
armarna emot den talande. Det var något obeskrifligt
rörande i de uträckta armarnas dairning, i famlandet
efter den gestalt, hvars ljud, men icke åsyn, den blinda
kunde förnimma.
Kammarjungfrun skyndade att hjelpa sin grefvinna
ur vagnen. Så snart Anna stod på trappan och den
lära rösten åter ljöd helt nära henne, tryckte hon sig
intill den gamlas bröst och brast ut i en gråt, lik ett
ut-mattadt barns, som ändtligen får gråta ut i sin mors famn.
Prostinnan smekte med innerlig ömhet hennes
huf-vud; och då hon kysste hennes panna, föllo från de
djupa Ögonen tvenne klara perlor, hvilka blandade sig
med grcfvinnans egna tårar.
Slutligen, då prostens röst hördes, sträckte Anna sin
hand emot honom, men förblef qvar i sin älskade
ställning vid modersbarmen.
Broman fattade den framsträckta handen med sina
båda. Han tryckte den till sitt hjerta, och äfven hans
ögon tårades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
