Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den usla kojan syntes, nedsände solen så glödande
strålar, att sjclfva klippan onder deras fotter kändes
het. De här och der uppskjutande klippblocken
er-lyödo en knapp skugga; likväl förde Ada, högt
gråtande, tanten till ett sådant skygd. De kröpo båda
tillsammans tåttintill en stor sten, och blefvo der
liggande, för att icke förbrännas tillika med den törstande
naturen« Begge flämtade af qväfvande qvalm, och det
stackars barnet öfverlemnade sig åt sin smärta. Hvarje
Adas snyftning skar Anna i hjertat, men hon förmådde
ju icke hjelpa henne. Hvad hon suckade öfver
förlusten af sin syn! Och dock böjde hon sig ännu i sitt
innersta ödmjukt för pröfningen, ehuru hård den kändes.
Lyckligtvis somnade Ada ånyo i Annas knä och,
ehuru ännu snyftande i sömnen, Ock någon ro.
Gref-vinnan sökte att skydda henne för solen med att
utbreda klädningen öfver henne.
Några timmar hade så förflutit — omätligt långa för
den olyckliga grefvinnan — då det åter började kännas
svalare. Hon väckte då Ada och sade: »Kunna vi
nu gå vidare till stugan, Ada? Vill lilla Ada vakna
och leda tant?»
Då Ada morgnat sig, begynte det eljest så snilla
barnet åter gråta och begära föda. Med förtviflan i
| sitt hjerta, bad Anna henne vänta, tilldess de hunnit
| fram till stugan. »Der skola vi säkert få!» sade hon«
; Ada tog hennes hand, och de började ånyo sin van-
► driog.
I De hade icke gått långt, förrän Ada utbrast: »Hu,
tant, det kommer så grått och mörkt derborta!»
»Hvad menar du, barn? Hvem kommer?»
»Det kommer ett moln, tant — det ser så förskräck*
ligt ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
