Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippstränder och slutligen sjelfva brohvalfvet hindrade
öfversigten.
Grisjnaii Lillie skyndade öfver bron, för att frin
dm andra sida kunna se något båttre, men det befans
lika omöjligt. Nu blef frigan huru man skulle
komma ned i djupet. Någon räddning af de olyckligas
lif tycktes icke vara att länka på, men man måste
likväl undersöka stället.
Sedan Lillie återvändt till gensdarmerna, upplyste de
honom, att enda möjligheten att komma dil vore från
Aacona, då man sjövägen kunde lägga till vid Esirnos
mynning. Der ligger en fiskarby, men den är bekant
för sin vilda, rofgiriga befolkning. Derifrån skulle
man likväl kunna tränga uppför floden till stället under
bron. Crisman Lillie betänkte en stund deras förslag,
men beslöt att försöka, äfven innan han kom till
An-cona, att på den första punkt, som tycktes tillgänglig,
nedtränga till strandbrädden och uppnå fiskarbyn. Han
insåg att här på stället, och med de medel han egde,
för närvarande ingenting var att utträtta.
Med tungt hjerta och långsamma steg sträfvade hao
åter uppför backen, der grefvinnan Agnes, halfdöd af
ångest, väntade honom, såsom han tillsagt henne.
Första anblicken af hans förtviflade uppsyn
förkunnade den arma modern att olyckan var ohjelplig. Hon,
med den saktmodighet som låg i hennes lynne, blott
gömde ansigtet i begge händerna och begynte lemna
sina lårar fritt lopp. Hon vågade icke begära ett ord
till förklaring, ty hon visste att den skulle innehålla
del värsta.
»Ada!» snyftade hon. »Och på delta förfärliga säll!
• • « Ada, Ada! . . . Och min Anna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
