Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.280
min karaktär inte behagar er, så lämna mig för all del.
Ingen håller er kvar. God eller dålig, så ändrar jag
mig inte för er skull. Det finns nog andra, som kan
lefva tillsammans med mig... Gå nu och kalla hit
eldaren.
Valujeva gick, badande i tårar.
Eldaren kom, och efter att ha undersökt spisen
bekräftade han, att allt var som det skulle och att det var
för blåsten det ej gick att elda. Det var en sådan storm,
att skorstenarna på taket blåste ner.
Kejsarinnan gick in i kabinettet, där det hade eldats
på kvällen. Hon huttrade af köld, men med sin vanliga
viljekraft betvang hon frosskakningarna och började syssla
med Patriotiska sällskapets handlingar. Hon genomgick
papperen. Somliga undertecknade hon, andra lade hon åt
sidan för att diskutera dem med Longinov, sin sekreterare.
Scenen med Valujeva kom henne i tankarna, och
hon kände blygsel. Hvarför hade hon sårat den stackars
flickan? Hon rådde ju inte för, att hon var dum. Och
liksom om de andra vore bättre? Hade inte
änkekejsarinnan rätt, när hon klagade öfver hennes, kejsarinnans,
dåliga karaktär? Alltid ur gängorna, alltid »den otäcka
tyskan» — och det var för det hon var sjuk.
Hon funderade på att kalla in Valujeva och försona
sig med henne. Men denna kom okallad inspringande.
— Ers majestät, se, hvad är det här?
Kejsarinnan blickade ut genom fönstret och trodde
knappt sina ögon. Vattnet i Neva hade stigit så, att det
nästan stod i jämnhöjd med kajen. Vågorna reste sig
jättelika, blygrå, likt ilskna vidunder, som man strukit
öfver pälsen åt orätt led. Af skummet, som stod likt en
rök öfver det sjudande vattnet, kunde man döma om
vindens styrka.
En massa folk stod samlad på kajen. Barn hoppade
och skrattade, förtjusta åseende hur vattnet genom
kloakrörens galler sprutade upp i kaskader och bildade pölar
på trottoaren.
Plötsligt togo alla till flykten. Inom en minut var
kajen tom. Än här, än där spolade vågorna öfver
granitbalustraden som öfver brädden på ett öfverfylldt ämbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
