Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lysande ögon midt på golfvet och sade
bara:
»Det lättade.»
Därmed var det förbi med Tolleiv.
Han blef så sjuk, att det icke tjänade något
till att släpa honom på flere förhör. Han
förstod hvarken, hvad de frågade honom
om, eller hvad han svarade.
Prästen skickades efter. Han kom med
sakramentet. I vaktrummet stodo fogden
och herr Laurits och samtalade.
Prästen trädde in i cellen. Tolleiv låg
med slutna ögon på britsen och andades
tungt. Prästen satte sig stilla ned och tog
fångens hand.
»Jag är här med Herrans lekamen och
blod, som skall förlösa dig från alla dina
synder,» hviskade han, »men först måste vi
ha en öppen och fullständig bekännelse om,
att du förklarar dig skyldig.»
Fången vände på hufvudet. Han såg
halft idiotiskt på prästen.
»Åttio år,» stammade han.
Prästen gaf sig icke.
»Bekänner du alltså, att du är en stor
syndare inför Gud och ovärdig hans nåd?»
»Ja,» svarade Tolleiv mekaniskt.
»Bekänner du, att du är skyldig till
alla de förbrytelser, hvarför du är anklagad? »
»Ja.»
»Erkänner du, att det är rättfärdigt,
att du dömes för dem, androm till skräck
och varnagel?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
