Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse af honom likt en katt, som lurar på
en råtta.
»Hvad namn får jag väl ge min
gästfrie värd?» frågade han och ställde sig så
blid som möjligt.
»De kalla mig Tolleiv i skogen.»
»Du är torpare under en af
skogsgårdarna då, kan jag förstå.»
»Å nej? jag råder nog mig själf, jag.»
»Jaså, du har röjt platsen här och äger
gården omkring?»
»Äger! Å nej, det slipper jag väl.
Stugrucklet här har jag satt upp, så att det
äger jag väl. Men annars så gör jag byttor
och ämbar och slikt och säljer så mycket,
att lifhanken hänger i.»
»Då betalar du till den, som äger skogen,
för ved och virke?»
»Nej, det här är kungens allmänning, och
han snokar väl icke efter en stackars
vedpinne, som en fattig man tar i skogen,
vet jag!»
Herr Laurits spetsade öronen. Här
skedde alltså olaglig vedhuggning och stöld
i kungens skogar. Hm . . . hm . . . det var
bra, han fick veta det.
»Bruka bönderna häromkring hugga i
skogen?» pumpade herr Laurits vidare.
»Å nej, det äro de nog för rädda för
öfverheten till. Ja, du förstår, litet
vindfällen till ved kunna de nog köra bort.»
»Men öfverheten vill då bara göra, hvad
rätt och skäl är och värja bönderna mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
