Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid att bära tunga bördor. Håret var tunt
öfver hjässan, och han såg ut att vara några
och sjuttio år.
»Är det icke långtrådigt att bo så långt
bort från andra människor?» sporde herr
Laurits.
»Å nej, då slipper man prat och skvaller,»
svarade Tolleiv kort.
»Men man behöfver då träffa folk ibland,
hvad?»
»Jag vet just icke det. Klokast är han,
som håller sig borta, så slipper han försäga
sig,» svarade Tolleiv.
»Ja, och förgripa sig,» fortsatte herr
Laurits med en lurande blick för att se,
hur Tolleiv skulle upptaga denna
anspelning. Men Tolleiv låtsade, som om han
icke hört den.
»Men hvad för slags folk ären I, om
jag törs spörja?» och Tolleiv såg forskande
på sina oväntade gäster.
»Vi äro öfverhetspersoner, som äro ute
i kungens och lagens ärenden,» svarade herr
Laurits viktigt.
»Du är kanske höfvitsmän[1] du?»
fortsatte Tolleiv.
»De kalla mig så, bönderna, ja.»
»Jaså, du är af den sorten?» mumlade
Tolleiv och fick på sig en stram min.
Efter den upplysningen tog han icke
mera hänsyn till gästerna än den allra
nödvändigaste. Herr Laurits följde hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
