Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
dem, till att börja med haft afseende endast på det
kroppsliga. Så har sjelfva ordet ande (spiritus,
pnev-ma, ruach) ursprungligen betydt en flägt af vinden,
en andedrägt, således någonting helt kroppsligt, ehuru
vi nu bruka detta ord för att beteckna någonting
okroppsligt och från rummets skrankor frigjordt. Men
detta blir äfven från vår idealistiska ståndpunkt en
helt naturlig sak. Man uppfinner icke gerna nya ord
för hvarje nytt slag af erfarna föremål, aldraheldst
icke förr, än man kommit till medvetande derom,
att ett verkligen nytt slag är förhanden; utan man
begagnar sig gerna af de resurser, språket redan äger,
och för en ny erfarenhet begagnar man gerna de
uttryck, man tillförene användt för att uttala sådana
erfarenheter, som med den ifrågavarande varit mest
likartade. Man gör detta till att börja med utan att
märka den bestämda skillnaden; senare märker man
skillnaden men behåller i alla fall beteckningssättet
och säger blott, att det ord, man begagnar, kan tagas
i två bemärkelser, en egentlig (den först gifna,
sinnliga) och en öfverflyttad eller metaforisk. Att nu våra
om andliga föremål använda ord ursprungligen hafva
betydelsen af någonting sinnligt och kroppsligt, så att
deras andliga betydelse alltid blir den metaforiska,
det bevisar icke, att den andliga verlden är en
sekundär verld, ännu mindre att hon af denna verlden
är en blott afspegling, åt hvilken vi med orätt gifvit
en sjelfständig realitet; utan det är den naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
