Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ingen annans. — Men är det härmed visadt, att det
tidlösa Jag, som utgör den nödvändiga förutsättningen
för vissheten om min egen identitet i olika tillstånd,
är ett verkligt, ej blott möjligt eller potentillet Jag,
och att det är verkligt just såsom Jag eller person;
så är också gifvet, att det verkligen äger de
bestämningar, som karakterisera personen såsom sådan, och
att det således verkligen är sjelfförnimmande.
Vi kunna icke heller föreställa oss, att, ehuru
detta Jag faller inom den tidlösa existensen, dess
sjelfförnimmande faller i tiden. Ty vi hafva sett i det
föregående, att det måste vara verkligt just såsom ett
Jag, och att den verklighet, som tages i anspråk, icke
kan vara en tidsverklighet, alltså måste vara en tidlös
sådan. Men om en person i den tidlösa existensen
måste äga verklighet såsom person, så måste äfven
det sätt, på hvilket allena det för honom är möjligt
att vara såsom person verklig, så till vida också falla
inom den tidlösa existensen och icke falla i tiden;
men detta sätt är att vara sjelfförnimmande. Det
sjelfförnimmande, genom hvilket jag såsom tidlös
person är verklig, faller således lika visst inom den
tidlösa existensen, som det sjelfförnimmande, genom
hvilket jag såsom tidlig person är verklig, faller inom
tidsexistensen.
Jag är sålunda nödvändigt en medborgare i tvenne
verldar, en tidlig och en tidlös. Men huru är detta
möjligt? Kan jag vara i två verldar på en gång? Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
