Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CACILIA.
Nu likväl, vid denna syn,
kom Astolf till sig sjelf; förskräckt, förvånad,
som visste han ej alls hvad nyss var sked t,
en ström af ömma sorger, ömma ord
han tömde öfver den så grymt bemötta.
Omsider blickade hon opp. men matt,
och reste sig inom sin älsklings famn,
som öfvermogna rosen bleknad svigtar
inunder bördan af sin egen skönhet,
hon upprätt stod, men darrande, och halft
af honom buren, mot hans skuldra lutad;
i hennes ögons solar slocknad var
all glans, och under dem blott sent en skymt
af rodnad uppgick öfver hennes kinder.
ZEPHYR.
Men återföll han i sin yrsel?
CÅCILIA.
Nej!
Fördubblande sitt nit, i allt han var, —
så syntes det, — igen den forne Astolf.
Dock — på den natten följde dagar, — få,
men långa, — under hvilka, mulen, drömsk,
liksom frånvarande med alla sinnen,
han gick ibland oss och med sällsamt svårmod
en skymning bredde öfver all vår fröjd.
Väl undföll aldrig mer ett bittert ord
hans mun; ja, stundtals var han mot sin maka
så varm, så huld, som knappast nånsin förr,
men ack!
ZEPHYR.
Nå?
CÅCILIA.
Snart hon såg, att denna värma,
halft spridd af andra känslor, andra tankar,
halft öfverlagd, gaf mera sken än sanning;
ty spegelväggarne, der förr hon sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
