Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då mot prinsessan, som just nu kom fram
med sorglös uppsyn, obekymrad gång,
ur slummern Astolf rusade, så vildt,
som när en örn, ur klippenästets lugn
af ljungeld uppskrämd, störtar ut åt rymden.
»Siren!» han röt till den försagda makan:
»slätt har du söft mig i din granna afgrund,
när efter skeppsbrottet ännu jag hör
bekanta rop ifrån den öfre verlden!
I kras ditt trollhorn slå, häll ut dess dryck,
slit strängarne af harpan, sjung ej mer,
drag dina gullskor af, och gack på tå,
när du mig bortbär genom nattens riken . . .
Deruppe lurar tiden på oss begge!»
ZEPHYR
för sig sjelf med stor bestörtning.
Ha, Mamma! Mamma! Skulle du få rätt!
CÅCILIA.
Hvad mumlar du?
ZEPHYR.
Spåkär’ngs-orakler! — Fortfar!
CÅCILIA.
»Min älskade!» hon ropte: »Astolf! hör mig!
I himlens namn, hvad olycksdröm» . . . och nu,
då hennes röst i tårar dog, han skrek,
vansinnig än: »nämn himlen ej vid namn
och kom mig ej för när! Du länge nog
lekt gömma med din fånge, medan rosten
hans glaf och spira frätt... Du gråter? — Ha!
Med dina tårar kunde menskotårar
lätt blanda sig, och dessa falla sjudhett
på spökens bröst, det vet du ju — låt vara!»
Men re’n i svimning låg hon för hans fötter,
en vattenlilja lik. som, sanslös gungad
på böljor, hvilka stormen redan skakar,
blott väntar slukas af hans nästa störtvåg.
ZEPIIYR.
Den arma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
