Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ja inte lofvat bror min å ta hann om na,»
svarade Bengt osäkert och försökte slita sig lös.
»Inte på det här sättet.»
»Skulle ja göra na nåt ondt, ja, som vell na så
väl som ingen i värla.» Han blef gråtmild, som
drinkare ha för vana.
»Gå hem nu och sof ruset af dig.»
»Ho skulle veta de mä, att ja ska bju dom,
tösera, å fler te, en ann gång, om ho vell vara mä
i båten.»
»Tänk pä hvad du gör, medan tid är, och lämna
henne i fred.
»Doktorn har allri vart annt än kitsli, å nu ä
ja trött på’t,» sade Bengt mörkt.
»Gå hem nul Jag stannar här och ser, att du
gör som jag säger.»
»Nå, ja! De går an å komma tebakers. Ja
vet väj en,» svarade Bengt och gick sina fårde.
Han hade större respekt for Bolf än för någon
annan människa och kunde inte annat än lyda
honom, men innerst grodde ett växande agg öfver den
myndighet, läkaren tog sig.
Då Rolf kom in till Elin, skakades hon af en
gråtparoxysm och stod knappast till att lugna.
När han lämnat henne, gick han direkt upp till
moran och stannade där en god stund.
Det hade blifvit blek stiltje och skulle bli ett
styft göra att ro ända fram till Djupviken.
Han stod just och tänkte därpå, då en ung,
högväxt man kom fram och hälsade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
