Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är lektorskan särskilt olycklig? Låt mig
vara lektorskans vän! Kanske kan jag vara
lektorskan till någon hjälp och tröst? Jag kan ju
gott inse att inte Almer är den man som kan
göra lektorskan lycklig. Han förstår inte
lektorskan ...
— Snak! De er et Fä!
Hon brast i skratt och tittade på pastorn men
fick i detsamma idén att låta honom spinna vidare
på den strängen:
— De har Ret, sade hon. Han skiönner ikke
min dybe Kvindesjäl! Men det gör måske De?
fortsatte hon och förpassade med en graciös gest
sina fötter upp i hans knä. Vilket kom honom
att fullständigt tappa repliken ur mustascherna.
— Men lektorskan, sade han, snälla lektorskan.
— Menneskel De siger, at De vil vare
gode Venner med mig og förstå min Själ, og så
må jeg ikke en Gang ha mine Födder hos Dem.
— Jo naturligtvis, om det kan göra lektorskan
någon glädje så ...
— Så er det Deres simple Pligt som kristen.
Jo, jeg mener detl De er söd. Indröm at De
er närved at forgabe Dem i mig. De er for resten
allerede forlibt.
— Nej... snälla lektorskan, jag försäkrar att
jag endast hyser den oskyldigaste sympati för er.
— Snak om Sympati! Das ist ja lächerlich!
Och hon förflyttade sig med ett litet hopp
från stolen, där hon förut suttit och placerade sig
i oroväckande närhet av pastorn. Hon betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
