Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtal, ja, smålänningen är sparsam och fördomsfull och, hur
mycket han än pratar, allt annat än öppen. Det vill säga i
andra trakter. I det här häradet uppe i skogen är han
annorlunda, livligare, öppnare och mindre fördomsfull, vad det nu
kan bero på. Kanske att vi ha mindre stenbunden jord och inte
behöver arbeta andan ur kroppen. Här har det gått framåt
alltsedan början av 80-talet, då Halmstad–Nässjö järnväg
drogs fram mitt genom häradet, men förr var det dåligt här
också. Se, förr i världen, förstår herrarna, låg det fullt med
masugnar och bruk här i bygden, och då levde folket på att
köra malm och kalk åt dessa bruk och på att kola. Det var en
av Gud förbannad tid. Det var fullt av gästgivaregårdar längs
landsvägen och ett sakramenskat fylleri i samband med
körningen och, minns vad jag säger, go herrar, också med
fattigdomen. För den är av ondo och skapar värre. Nu, sen
bruken försvunnit och jordbruket kommit i stället, är allt detta
elände borta.
– Nå, frågade jag, hur gick det till, då uppryckningen kom
då?
– Jo, ser herrn, det var rasande enkelt det. Kolningen
fördärvade skogen, och när bruken lades ned och inget
bruksbränsle mer behövdes, så blev skogen helt sonika platt
värdelös. Men så satte man i gång med massaindustrin i mitten på
90-talet, och därmed fick skogen inte bara tillbaka sitt gamla
värde utan värdet mångdubblades, så då fick bönderna
kapital, och då kunde de ägna sig åt sin näring, som var jordbruket.
– Och nu ha ni fullt modernt jordbruk med mejeri och
allting, alltså?
– Nä! Se, det är just det, som vi inte har. Se, saken är den,
än så länge, att gårdarna äro så små, att de egentligen lever på
vad de producera, och vidare är det för långt till
avsättningsplatser.
– Hur gör man då, då?
– Jo, man äter det gården ger, och tar kontanterna ur
skogen, det vill säga, folket lever på lagårn, och så odlar man
vårsäd till kreaturen, för man håller mycket hästar här på trakten
för skogskörningens skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
