- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
171

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vägde från tio till tjugufem skålpund. Denna
art makrill, som kallas bonitas, lever av flygfisk och är
därför ovan att stå och snaska på en agnad krok. De
hugga lika vilt, som de glupskaste fiskar i havet, och
deras första språng i hugget är någonting som ingen
kan glömma, sedan man en gång har varit med om att
fånga dem. Bonitas äro för övrigt riktiga kannibaler.
Så snart någon av dem har fastnat på krok blir han
anfallen av sina kamrater. Många gånger halade vi
upp dem ombord med nybitna sår så stora som
tekoppar.

En hel här av bonitas, uppgående till många tusen
stycken, följde oss dag och natt under mer än tre
veckors tid. Med Snarks hjälp höllo de en ordentlig
storjakt, ty de spredo död och fördärv i oceanen över en
halv mils bredd och femtonhundra mils längd. De ilade
fram på ömse sidor om oss och jagade samt höggo
glupskt efter flygfisken, som skrämdes upp av
fartygets bog. Och sedan de akter om oss huggit de flesta
av de flygfiskar, som genom upprepade luftfärder
lyckats rädda sig vid de första anfallen, ilade de genast
ifatt oss på nytt. Man kunde när som helst kasta
en blick akterut och se deras silverglittrande kroppar i
tjogtal skjuta fram tätt under ytan på en annalkande
våg. Sedan de hade ätit sig mätta, var det tydligen
en njutning för dem att uppehålla sig i skuggan av
fartyget eller dess segel, och ungefär ett hundratal såg
man ständigt lättjefullt glida framåt och liksom
svalkande sig efter den forcerande jakten.

Men de stackars flygfiskarna! Förföljda för att
levande uppätas av bonitas och guldmakriller, försökte
de rädda sig genom att rusa upp till långa luftfärder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free