- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
170

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ting med av regnet. På eftermiddagen sågo vi en
väldig by komma rakt på oss. Den bredde ut sig över hela
synkretsen i det den närmade sig, och vi sågo bur den
tömde ut omätliga massor av vatten i det salta havet.
Suntältet fick en extra överhalning och vi väntade.
Warren, Martin och Herman bildade en livligt
intresserad grupp. Hållande sig fast i riggen och smidigt
följande fartygets rörelser, stirrade de intensivt på den
annalkande regnbyn. Spänning, oro och längtan talade
ur deras ställning ocli deras åtbörder. Bredvid dem
hängde det torra och tomma solseglet. Men de sågos
mista hela sin spänstighet och sjunka ihop när regnbvn
delade sig, så att dess ena hälft gick för om oss och den
andra akter om och på läsidan om oss.

Men på kvällen kom det regn. Martin, som av sin
psykologiska törst hade tvingats att redan tidigt på
dagen dricka ur sitt mått vatten, satte nu munnen
intill ena fliken av solseglet och drack de djupaste
klunkar, jag någonsin har sett sväljas. Det dyrbara
vattnet strömmade ned pytstals, och inom ett par timmar
hade vi uppsamlat och förvarat hundratjugu gallons i
våra cisterner. Besynnerligt nog hade vi icke en enda
regnskur under hela återstoden av vår resa till
Mar-quesasöarna. Om nyssnämnda regnby hade gått oss
förbi, så skulle pumpen ha fått lov att behålla sitt lås,
och vi skulle ha nödgats använda vårt överflödiga
förråd av gasolja för att destillera havsvatten.

Och så hade vi fisket. Man behövde då icke bege
sig ut för att söka efter hyte, sådant fanns det alldeles
invid relingen. En stor stålkrok, fastgjord vid ena
ändan av en stark rev — samt en vit trasa till
lockbete — var allt, som behövdes för att fånga makrill,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free