Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbillning om den äran. Ty, sade han, om ni sutte vid ett
herrebord och jag vid ett gårköksbord, eller ni sutte vid
den främre ändan af bordet och jag vid den andra, käre,
hvad sällhetsförmån hade ni framför mig? Då jag vidare
förehöll honom, att principibus placuisse viris summa
sapientia cst, och att det vore den första trappan till ära och
uppkomst att berömmas af de berömda, erkännas af de
värdiga värdig, hvilket man icke med undanskrymslan utan
med uppvakt och förtjenster öfverkommer, sade han sig
intet passa på, sig intet ha svultit än. Då svarade jag: Det
kan än vara tids nog.» — Vi hafva hört, snart sagdt af hans
egna läppar, hans lefnads teori och ekonomi. Samuel
Columbi sanningsenlighet är upphöjd öfver allt tvifvel. Och
han kände Lucidor väl. Om ej redan i Upsala, som är
sannolikt, är det bekant att de i Stockholm plägade umgänge.
Men de skildes snart åt, i det att Columbus 1672 anträdde
sin utrikes resa med de unga bröderna Reenstjerna. Det
behöfver anmärkas, att han ingenstädes beskyller Johansson
för lösa seder och kroglif. Att emellertid Columbus ej
blifvit hans syvnnerlige vän bevisas af det kalla och
intetsägande epitafiet öfver hans sorgliga död. Och svårligen
hafva de i längden kunnat fullt förstå och uppskatta
hvarandra. Dertill voro deras lif och skaldeverksamhet för olika.
Hvilken skilnad är det ej mellan den enes veka natur och
regelbundna vanor och den andres häftiga lynne och
upprörda lif! Den enes poesi liknar en klar och inom säkra
dammar inhägnad flodbädd, den andres en grumlig och
öfver obeaktade hinder framstörtande fors. Men om vi skulle
antaga jemförelsen med Diogenes, ej som en oratorisk
grannlåt, som i sitt slag kan ega sanning, utan efter orden, så
att Lucidors lefnad skulle i allt vara en förnyelse af den
antika naturmenniskans vidriga öfverdrifter, tro vi att man
uppfattar den menlöse Columbi utsago oriktigt. Ty derhän
har han ej kunnat missförstå den för poesi och skönhet
intresserade Lucidor. Ja, vi tro, att mångens intryck af det
svenska skaldeparet skall blifva likt det, som man erhåller
i vissa dramer, der den ena personagen förträffligt tjenar
till att framställa den rätta vägen och det sunda förnuftet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
