- Project Runeberg -  Om Lars Johansson : (Lucidor den olycklige) : litteraturhistoriskt utkast /
16

(1876) [MARC] Author: Josef Linck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(så framt den ledigare rytmen berättigar oss att antaga
det främmande språket som original), hvilket tyckes
hänvisa på ett i fäderneslandet bosatt fruntimmer. Under den
period, då det svenska väldet inbegrep många utlänska
besittningar och hade så stort europeiskt inflytande, ljödo
främmande språk väl lika ofta i de stockholmska
sällskapskretsarne som de skrefvos i styrelsens kanslier. I synnerhet
bodde många tyska familjer i staden. — Slutligen må vi
nämna en visa till Lisette. En grym tartar har för hennes
fötter nedlagt sitt pilkoger, alla skynda att helsa henne,
sjelfva himlen har nu så länge ösregnat på jorden af
afundsjuka att ej få taga henne upp till sig. Kan någon dyrka
dig tillräckligt, skämtar skalden,

»Sedan från så fjerran länder
Den så stolta Persian
Kom att kyssa dina händer,
Tartarn ock från Astrakan.»


Stycket hann ej skrifvas till slut. Det är påtagligen en
maskrad vår- eller höst-tiden, der åtskilliga kostymer från
främmande land förekommo, och der det fanns en balens
drottning. Det dåvarande Stockholm, som saknade mode-
och resebeskrifningar, behöfde derföre ej fantisera ihop en
utländsk drägt; man kunde se den på gatan. Ty sommaren
1666 uppehöllo sig här utskickade från furst Lubomirski i
Polen, hvaribland sannolikt funnos tartarer. Det låg således
nära till hands att efteråt maskera sig till en sådan. — Så se
vi Lucidor skämta eller sucka bland unga flickor. När vi
dertill besinna att hans poesi understöddes af röstresurser —
han brukade sjelf sjunga sina visor, och flera af dem äro så
sångbara, att de ej kunna fullt uppskattas utan
ackompanjemang — och att han förstod att skapa egna melodier, kanske
äfven föredraga dem på fiol eller annat instrument, kunna
vi ej tvifla på, att han varit angenäm för fruntimmerna,
äfven om den romantiska historien om Magdalena måste
öfvergifvas. Men ändå har han knappt i längden kunnat
bibehålla sig i deras ynnest och sällskap; och här träffa vi
en svag sida af hans lefnadssätt. Hans umgängeston
smakade för mycket af värdshuslifvet, och hans dristighet lät
detta allt för väl märkas för att ett högbildadt hem skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free