Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick henne. Knappt inriden. Och jag kommer inte att
misshandla er häst.
Ljusan Dag gav efter mot bättre vetande och på en ödslig
väg bytte de sadlar och tyglar.
— Kom ihåg att han är som en oljad blixt, varnade han
när han hjälpte henne upp i sadeln.
Hon nickade och Bob spetsade öronen när han märkte att
han hade en ny ryttare på sin rygg. Cirkusen satte igång kvickt,
alldeles för kvickt för Dede som fann sig hänga runt Bobs
hals under det han reste sig på bakbenen, snurrade runt och
skenade iväg åt ett nytt håll. Ljusan Dag följde efter på
hennes häst och såg på. Han såg att hon hastigt nog fick hästen
under kontroll. När den stannat tog hon ett fast tag i
tyglarna samtidigt som hon gav ett ordentligt hugg med vänster
sporre så han vändes tillbaka samma väg han kommit och
gjorde det nästan lika snabbt.
— Var beredd att ge honom med piskan på nosen, ropade
Ljusan Dag.
Men alltför snabbt för henne snurrade Bob åter runt men
denna gång höll hon sig med stort besvär borta från den
ovärdiga ställningen med armarna om hans hals. Hans sken var
mer bestämt denna gång men hon drog in honom i skritt och
vände honom hårdhänt med sin besporrade häl. Det fanns
ingenting feminint i det sätt hon behandlade honom, hennes
metod var befallande och maskulin. Hade den inte varit det
hade Ljusan Dag väntat att hon skulle säga att hon fått nog.
Men denna lilla förberedande uppvisning hade lärt honom en
del om Dedes karaktär. Och om den inte hade gjort det hade
en blick på hennes grå ögon, där aningen av ett självförakt
syntes eller en blick på hennes hårt sammanbitna läppar lärt
honom detsamma. Ljusan Dag föreslog ingenting, han satt
bara och väntade nästan med glädje på vad hon skulle företa
sig när Bob skulle sätta igång igen. Och Bob fick sitt vid
nästa kast. Eller rättare sagt nästa försök att kasta runt för
han hade inte mer än hunnit halvvägs runt när hennes
ridpiska klatschade ner på hans känsliga nos. I detta ögonblick
blandades hans förvirring med överraskning och smärta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
