Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL 13
Även nästa söndag strövade man, häst och hund genom
Piedemontbergen. Och åter red Ljusan Dag bredvid Dede.
Men denna gång var hennes överraskning över att möta honom
blandad med en misstanke: eller rättare sagt, hennes
överraskning var av ett annat slag. Den föregående söndagen hade de
mötts helt tillfälligt, men att han än en gång uppenbarade sig
vid hennes favorittillhåll antydde något som låg vid sidan om
det rent slumpartade. Ljusan Dag märkte att hon misstänkte
honom och då han kom ihåg att han sett ett stort stenbrott i
närheten av Blair Park, sa han lite i förbigående att han
funderade på att köpa det. Hans forna investering i ett tegelbruk
hade gett honom idén och han tyckte den var god, för den
gjorde det möjligt för honom att föreslå att hon skulle rida
med honom för att inspektera detta stenbrott.
På det sättet tillbringade han flera timmar i hennes sällskap
under vilka hon i stort sett var samma flicka som förut,
naturlig, utan tillgjordhet, med glatt humör, leende och skrattande,
en god kamrat som pratade om hästar med entusiasm. Hon
gjorde sig vän med den buttra Wolf och uttryckte sin önskan
att få rida Bob, som hon sa sig älska mer än någonsin. Det
senaste tyckte inte Ljusan Dag om. Bob var full av farliga
trick och han skulle inte vilja att någon annan än hans värsta
ovän red hästen.
— Tror ni att jag inte känner hästar bara därför att jag
är flicka, fräste hon till. Men jag har blivit avkastad
tillräckligt många gånger för att inte vara överdrivet uppblåst. Och
jag är ingen idiot. Jag skulle aldrig försöka rida en häst som
slår bakut och vill kasta av sin ryttare. Jag är inte rädd för
några andra hästar. Men ni säger ju att Bob inte slår bakut.
— Men ni har ju aldrig sett honom i farten, sa Ljusan Dag.
— Kom bara ihåg att jag sett ett par andra hästar i farten
och jag har suttit på en hel del. Jag har vant Mab vid
spårvagnar, lokomotiv och bilar. Hon var en färsk unghäst när jag
7* — Kungen av Klondyke
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
