Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skratt som följde på historien var ihåligt och helt
formellt men Ljusan Dag tycktes inte uppmärksamma det.
— Ni menar något speciellt med den där historien, sa
Dow-sett kallt.
Ljusan Dag såg oskyldigt på honom och svarade inte. Han
vände sig hjärtligt mot Nathaniel Letton.
— Brassa på, sa han. Ge oss ett närmevärde på vår vinst.
Som jag sa förut betyder inte en miljon till eller ifrån så
mycket när det måste röra sig om en så förbannat stor pott.
Vid det laget hade Letton stärkts av Dowsetts uppträdande
och hans svar kom snabbt och avgörande.
— Jag fruktar att ni har missuppfattat det hela, mr
Har-nish. Det finns inga vinster att dela med er. Bli nu bara inte
upprörd. Jag behöver bara trycka på den här knappen...
Långt ifrån att vara upprörd verkade Ljusan Dag högst
överraskad. Han sökte tankspritt i sin västficka efter en tändsticka,
tände den och upptäckte att han inte hade någon cigarrett. De
tre männen stirrade på honom med hela den sammanbitna
intensiteten hos katter.
— Skulle ni ha något emot att ta om det där en gång till?
sa Ljusan Dag. Det tycks mig att jag inte riktigt fattat er rätt.
Ni sa nu... ?
Han såg med en pinsam förväntansfullhet på Nathaniel
Letton.
— Jag sa att ni nog missuppfattat det hela, mr Harnish. Det
var alltihopa. Ni har spelat på börsen och förlorat en hel del.
Men varken Ward Valley eller jag eller mina kompanjoner
anser oss skyldiga er någonting.
Ljusan Dag pekade på den hög av kvitton och talonger som
låg på bordet.
— Det där, det representerar
tiomiljonertjugosjutusenfyrtio-två dollar och sextioåtta cent i kontanter. Och det skulle inte
vara värt något här?
Letton log och ryckte på axlarna. Ljusan Dag såg på
Dow-sett och muttrade:
— Jag tror nog att min historia hade en viss mening när
allt kom omkring. Han skrattade blekt. Det var er giv. Visst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
