Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk universitetshistoria. H. Rördam. Kjöbenhavns Universitets Historie, 1:ste Dels 1:ste Hefte. Lunds Universitets Historia. Första delen af Martin Weibull; andra delen af Martin Weibull och Elof Tegnér. P. A. Renvall: Biografiska Anteckningar öfver Finska Universitetets Lärare, Embets- och Tjenstemän. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK UXIVERSITETSHISTORIA.
461
ännu medelpunkten för de reformatoriska rörelserna
och ett mönster vid de protestantiska universitetens
bildande. Det kan ej förvåna oss, att konungen,
hvars hela bildning var tysk, i allmänhet föredrog
utlänningar, men det förtjenar att nämnas, det tysken
Bugenhagen en gång gaf konungen det rådet att i
stället för att gå på jagt efter tyska theologer
taga en dansk man till sin hof-predikant. Eedan
vid sin första invigning år 1479 fick universitetet
sin lärareuppsättning från Köln, som då var ett af
obskuran-tismens hufvuclsäten, och ännu under Kristian
III var utlänningar-nes antal så stort, att af de
40 lärarne i hans tid voro 16 rena utlänningar och
dessutom en från Holstein och 3 från Slesvig. Sjelfva
lärarepersonalens antal steg från 13 till 15, hvaraf
dock ej mer än en föll på hvardera af de medicinska
och juridiska fakulteterna *).
Antalet af utlänningar, som beklädt lärostolar,
häntyder på ett annat vigtigt faktum, hvars orsaker
dock äfven voro andra, nemligen det att universitet
länge saknade en nationell prägel. Hufvudorsaken
dertill låg väl i de humanistiska studiernas
rigt-ning. Medeltidens sista tidehvarf hade sett
klassicitetens studium vakna till ett nytt lif. Den
antika odlingens kämpar angrepo med alla möjliga
vapen först de vidunderliga skolastiska systemen, men
snart äfven öfriga murknade medeltidsinrättningar,
och gemensamheten i denna opposition förmådde
helt naturligt den inbrytande reformationen att
räcka humanismen handen. De humanistiska studierna
blefvo dagens lösen äfven inom den protestantiska
kyrkan, men ändamålet var för visso ganska olika,
ty under det theo-logerna deri blott sågo ett
medel till vinnande af bättre insigt i de heliga
skrifterna och uppbyggande af ett ännu konstfullare
theologiskt system, så satte humanisterna rigtigare
studiet som sitt eget mål. Men med det beroende,
hvari universiteten då stodo af kyrkan (hvilket ej
minst gäller det i Köpenhamn), blef följden den att
den nationella odlingen aldeles glömdes för dessa
studier af de klassiska språken. Och der ligger ej
liten sanning i författarens
*) Vi kunna här i förbigående nämna, att den
juridiska läromästaren, Dokt. Eembert Ghilsheirn,
som 1541) lemnade sin plats, utan att författaren
vet, hvart han tog vägen, troligen är samme man, som
1553 och 1551) gick som livlänske ordensinästarens
sändebud till Gustaf I. (Se Schirren: Verzeichniss
livländ. geschichtsqellen in Schwed. Archiwen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
