Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika sätt att läsa Bibeln. Gamla Testamentets Literatur-Historia, i Uppsatser af A. Hausrath. Öfversättning. Om Bibelns Inspiration, af Richard Rothe. Öfversättning. Af C. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pä ett talentfullt sätt förfäktad af Ignell och
V. Rydberg, hvilken senare i Warburgs Månadskrift
lemnade den skarpsinniga och i formelt afseende
fulländade afhandlingen »Om Jehovahtjensten hos
hebreerna före babyloniska fångenskapen». Den delas af
Tysklands mest framstående protestantiske teologer och
religionslärare, ända ned i folkskoleseminarierna,
från Ewald och Baur ända till Rothe och hans
lärjungar. I Frankrikes teologi har den gjort sig
gällande, och likaså i det puritanska bibelläsande
Holland, såsom af den bekante teologen, professorn i
Leyden A. Kuenen, i hans förledet år utkomna arbete
»De godsdienst van Israel», samt af den berömda
franska tänkaren och predikanten Alb. Réville, för
närvarande bosatt i Rotterdam, hvilken i »Revue
des deux Mondes» för den l september detta år egnat
Kuenen’s verk eri omfattande afhandling.
Asiens sydvestra hörn beboddes af ålder, och
bebos ännu, af ett högst märkvärdigt slägte. Den
semitiska stammen, hvartill hörde assyrier,
fenicier, syrer, kaldéer, judar och araber, hade i
sitt yttre ingenting, som skilde honom från den
indogermaniska folktypen, men han afviker från
densamma genom ett språk, hvars skarpt utpräglade,
för hela racen gemensamma egendomligheter icke hafva
någon motsvarighet bland alla andra kända tungomål
på jorden. Detta idiom är liksom enkom skapadt
att tjena till uttryck för starka oreflekterade
förnimmelser; det öfverflödar på beteckningar för
naturkrafterna, och lånar sig utmärkt att skildra
deras öfverväldigande makt, medan det nästan
saknar all möjlighet att tjena till uttryck för den
filosofiska spekulationen. I alla dessa språk äro
uttrycken för gudomsväsendet de samma, alla beteckna
de välde och styrka, El Shaddai är den mäktige, Adonai
är herren, liksom Baal; Moloch betyder konung, Eloah
det förskräckliga, hvaraf bildas pluralen Elohim,
som uttrycker ett kollektift och abstrakt begrepp
af gudomliga krafter. När Herren uppenbarades för
Moses i öknen och förklarade, att han var densamme
som Abraham, Isak och Jakob fordom tillbedt, samt att
hans namn var »Den som är», den Evige, Jahveh, (den
numera nästan i hela den vetenskapliga literaturen
häfdvunna formen, af hvilken »Jehovah» endast är en,
genom förbudet mot dess uttalande uppkommen, oriktig
vokalisering), tillade han, att patriarkerna likväl
icke hade känt honom under denna benäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
