- Project Runeberg -  Linné och Växtodlingen /
64

(1907) [MARC] Author: Magnus Bernhard Swederus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRA KAPITLET.

Köksträdgården.

I detta kapitel beskrifvas de till mat och kryddor hånförliga
örter, som vanligen kallas köksväxter. För deras skull bör man
skifta trädgården i tvänne delar hvar för sig, så att man på den
ena hvarje år odlar ett- eller tvååriga växter, men låter den andra
intagas af de fleråriga. För öfrigt behöfva de växter, hvilka
naturen förunnat ett mildt klimat och däremot svarande näring, också
den bästa jord, i hvilken fröna sås tidigt på våren, så att de späda
plantorna, sedan kylan försvunnit och löfsprickningsmånaden är
förbi, må kunna flyttas till en annan plats. Åger man ett
frigidarium, är det utan tvifvel lämpligast att därstädes förvara
åtskilliga växter under vintern, men om detta saknas, bör en torr
och varm källare kunna användas för samma ändamål.

1. Tvååriga växter, som hvartannat år sätta frukt och

sedan försvinna, äro följande:

a. Brassica oleracea (Kål), af hvilken finnas talrika varieteter.1
Denna växt sås i fet jord, där de späda plantorna bruka härjas
af larverna till Chrysomela saltatoria, som dock kunna fördrifvas
med sot; utflyttade och mera vuxna angripas de af kålfjärilns
larver. Om kål odlas många år efter hvarandra på en och samma
plats och i samma slags jord, blifva rötterna knöliga och själfva
hufvudena sammandragas, hvilket åstadkommes af Musca larvarum.

§. B. viridis (Grönkål) fordrar af alla den minsta skötseln
och är den vanligaste hos allmogen.

y. B. capitata (Hufvudkål), hvilken nu för tiden mest är i
bruk. Den utflyttas som ung planta, vattnas sparsamt och rötterna
betäckas med jord.

1 »Kål war planterad wid Enköping på de sidländte Kållanden til största
myckenhet, och de sängar, på hwilka morötter blifwit sådde, stodo garnerade
på sidorna med Bönor. Denna stad gör med sina Köks-Kryddors planterande och
försäljande til kringliggande orter icke ringa nytta; hwaruti han efterföljer
Holländarnas inrättning, som riktat sig af dylika plantager, och wore wäl, om andra
små städer härutinnan efterapade Enköping.» Linné, Wästgöta resa, s. 4.

»Kålen i Borås war en synnerlig art, af hwit hufwudkål, den man intet
gerna sett på andra ställen; ty hufwuden woro aflånge, som et ägg; men
där-jemte mycket faste, och kunde wäl bewaras in på andra året.» Linné, 1. c., s. 113.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:27:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneovaxt/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free