Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lincoln som älskare och familjefader. Han blir kongressman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig på tåget, gaf mig en kyss och
önskade mig lycklig resa.” Denna
svaghet för barn kom Lincoln att i
förhållande till sina egna visa en alltför stor
efterlåtenhet, i följd hvaraf de blefvo
mycket själfsvåldiga. Han lät dem
rusta och väsnas hur mycket som helst.
Sällan gick han ut på gatan utan att
ha en pojke på armen och en annan
hängande i rockskörten. En kväll, då
han satt på sitt kontor införlifvad i ett
parti schack med domaren Treat, kom
en af hans pojkar för att hämta honom
hem till kvällsmat. Då Lincoln ej
genast var färdig att gå, slog pojken till
bordet, så att schackpjeserna flögo åt
alla håll. Domaren Treat blef förargad
och yrkade, att pojken skulle bestraffas,
men Lincoln sade endast, i det
han tog hatten för att gå: “Så som
edra pjeser stodo, då omstörtningen
kom, tror jag knappast att ni har
någon orsak att beklaga er, herr
domare.” Treat sade efteråt, att han aldrig
kunde förlåta Lincoln, att han inte
gaf pojken ett kok stryk.
Likadant var det efter det Lincoln
blifvit president och flyttat till
Washington. Pojkarne, vanda vid att leka
på gatan och på obebyggda hustomter
med andra pojkar, ville icke
underkasta sig något tvång. De hade getter,
som de spände för de stora stolarne
i Hvita huset och körde upp och ned
i de långa korridorerna. De hade
hundar och ponies. Lincoln deltog i deras
lekar, spelade boll med dem och deras
kamrater, och hur mycket de än
besvärade honom, t. o. m. på embetslokalerna,
där de kunde komma inrusande,
medan han var inbegripen i viktiga
öfverläggningar med statsmän, kasta sig
upp i knät på honom och köra fingrarne
i hans öron och mun, visade han
aldrig någon häftighet eller otålighet.
Lincoln blef fader 4 gånger. Den 1
augusti 1843 föddes sonen Robert
Todd, den 10 mars 1846 Edward, den
21 dec. 1850 William Wallace och den
4 april 1853 Thomas, vanligen kallad
Tad. Alla utom den äldste, sedermera
diplomaten, krigsministern m. m., dogo
i unga år, — Edward kort efter sin
födelse, William 1862 och Thomas
1871.
Lincolns högsta politiska sträfvan
på 1840-talet var att bli kongressman.
Han erkände det öppet. Till en vän
skref han: “Om du skulle höra någon
säga, att Lincoln inte frågar efter att
bli sänd till kongressen, så önskar jag,
att du som en personlig vän till mig
ville svara, att du har skäl att tro, att
han tar fel. Sanningen är, att jag
mycket gärna skulle vilja komma dit.”
Efter den 14 april 1841, då firman
Stuart och Lincoln upplöstes, hade
Lincoln förre domaren Logan till
kompanjon. Denne ville också till
kongressen, och denna politiska
konkurrens ledde 1843 till firmans
upplösning. Med W. H. Herndon bildades nu
firman Lincoln och Herndon, hvilken
egde bestånd till Lincolns död.
Kyrkfolket motarbetade Lincoln, emedan
han ej tillhörde någon församling och
misstänktes för att vara deist. Men
1846 fick han ändtligen sin önskan
uppfylld. Han valdes då till medlem
af kongressen, där han intog sin plats
i december 1847, och där han med
kraft uppträdde mot det af president
Polk påbörjade kriget mot Mexico,
sålunda förstörande för sig själf hvarje
utsikt till återval. Han väckte äfven
motion om förbud mot slafhandel i
Columbia-distriktet och om slafveriets
gradvisa afskaffande därstädes med
ersättning för slafägarne. Den blef
emellertid icke antagen.
Kongressens och högsta domstolens
bibliotek voro riktiga guldgrufvor för
Lincoln. Mer än en gång sågs han
binda ihop en hög med böcker i sin
stora röda näsduk, sticka sin käpp
genom knuten och med knytet öfver
axeln knoga i väg till sin bostad. Han
bevistade nationalkonventet i
Philadelphia 1848, där general Taylor
nominerades till presidentsysslan.
Lincoln höll under mötet ett dundrande
tal, som kom hela församlingen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
