Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 54. Skräckslagna förbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
— Herr doktor, utbrast hon i vredesmod, tänker ni göra er
lustig på vår bekostnad?
— Ingalunda, svarade Brummer. Jag menar allvar med hvad
jag säger. Ni skall själf finna det helt naturligt, när ni får höra,
hvarför den ene eller den andre af er bör gå med.
Då inföll grefven:
— Jag förstår då sannerligen inte, hvarför vi skulle behöfva
vara med vid den undersökningen.
— Ni behöfver därvid ej göra någonting annat än med egna
ögon förvissa er om, huruvida den döda är er maka eller ej. Jag
kunde ju också mycket väl gå ensam med Kramer; men ni kunde
då tro, att vi ville bedraga er, om vårt svar icke motsvarade er
önskan. Korteligen, er närvaro är absolut nödvändig. Ni skulle
själf ej få någon ro, och ni kunde heller inte tänka på att gifta er
med er Anna, innan ni med egna ögon förvissat er om er makas
saliga afsomnande.
— Doktor, därtill är ni skulden, skurk där, gaf nu grefven
plötsligt sitt dittills endast med stor möda återhållna groll luft.
Ni har handlat så förrädiskt och bedrägligt, att jag, om jag gjorde
rätt . . .
Småleende räckte den tilltalade grefven handen, i det han
yttrade:
— Gif mig er hand! Vi ha ingenting att förebrå hvarandra,
och jag antar, att det också är bäst, om vi aldrig göra hvarandra
någon förebråelse. Hur blir det alltså? Ska’ vi begifva oss till
grafkoret nu med det samma, eller ska’ vi vänta till i morgon natt?
— Nu med det samma? Redan i natt? stönade grefve
Adlerström.
Doktor Brummer svarade med ett försmädligt leende:
— Den, som hjälper sig raskt, hjälper sig bäst. Mig är det
emellertid likgiltigt, om ni förblir i den så pinsamma ovissheten
tjugufyra timmar till eller ej. Bestäm alltså själf tiden! Jag kan
mycket väl vänta.
Men då inföll skådespelerskan ifrigt:
— Nej, nej, du måste följa med redan i natt. Bror, tänk
bara, om hon ännu icke vore död, om Lilly i gemenskap med sina
bekanta å nyo skulle ha dragit ett sådant streck i räkningen för oss; vi
finge då ej dröja ett ögonblick med att vidare fullfölja vår plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
