- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
632

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 54. Skräckslagna förbrytare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

632

— Men, herr grefve, så innerligen dumt kunde jag ju
omöjligen gå till väga. Åh nej, något knepigare än så måste vi nog
ändå vara.

Skådespelerskan blandade sig här åter i samtalet och fordrade
ett kort, men bestämdt svar.

— Nå, så hör då! Två vägar stå oss här öppna: antingen
intränga vi nattetid i grafkoret och öppna kistan, hvari den föregifna
fru grefvinnan skall ligga, eller också gå vi midt på ljusa dagen dit
och sätta oss i förbindelse med dödgräfvaren. Båda vägarna ha
sitt goda, men äfven sin fara med sig. Gå vi dit på dagen, så löpa
vi fara att genast bli häktade, ifall polisen redan erhållit kännedom
om giftmordsförsöket. Men på natten måste vi som spetsbofvar
smyga oss dit in, och något särskildt angenämt göra är det ju häller
inte att intränga i ett grafkor.

Anna, som nog tyckte det samma, utbrast:

— Herr doktor, gifves det då ingen annan möjlighet att
förskaffa sig visshet härutinnan?

— Jo, det gör det ju också, ljöd svaret. Men jag för min
del vill inte våga det. Af polisen skulle vi ju genast kunna erhålla
noggrannt besked, men vi riskerade då att genast bli inspärrade, och
jag för min enskilda del vill inte vara med om det. Ingen kan
förtänka mig denna försiktighet.

— Nåväl, ni måste då nattetid gå till grafkoret, herr doktor»
sade grefven.

— Ja visst. Hvarför inte? Det är jag inte rädd för. Men
ni måste gå med

Grefven vardt helt förskräckt.

Och i en därmed öfverensstämmande ton upprepade han:

— Jag?

— Ja, det är ju alldeles själfskrifvet

Grefven skakade energiskt på hutvudet.

— Nej, för intet pris är jag med om det, förklarade han. Mina
nerver äro inte skapade för sådant.

— Nåväl, om ni inte själf tål vid det, så måste i stället er
fästmö följa med dit.

Anna blef rasande, när hon hörde det förslaget, så rasande
till och med, att hon skar tänderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free