Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
in honom i skogen. Där må han sedan ligga, så länge han har
lust, eller tills han kolat af. Du kan väl inte ha den långa räkeln
liggande på kuskbocken, och att ta in’ honom i vagnen, det kan
aldrig falla mig in. Då kunde vi rent af under vägen få en skön
vals med honom där inne. Jag har verkligen inte lust, att låta
denne person bringa mig om lifvet. Eller hvad säger ni om saken,
herr grefve?
— Naturligtvis befatta vi oss inte i onödan med den skurken.
Bort med honom bara! Laga, att han kommer ur min åsyn! Det
må se’n gå med honom, hur det vill! I nödfall kunna vi ju till
polisen inrapportera det mordiska öfverfallet, och sedan må de
själfva söka honom! Vi säga då, att Mattsson själf sprungit sin
väg. Finna de honom, så måste de ju då tro, att han efteråt dignat
där, som de finna honom.
— Det är en god tanke, vitsordade den bofaktige John. Men
hör du, kusk, vi måste då också alla tre lämna precis samma
uppgift. Mattsson har sprungit sin väg, och vi ha sedan inte vidare
bekymrat oss om honom.
Kusken nickade instämmande.
Han och John buro den medvetslöse ett stycke in i skogen,
där de lade honom med ansiktet mot marken, så att det såg ut,
som om han själf fallit omkull och blifvit liggande.
Sedan återvände de fort till landsvägen, reparerade i en hast
vagnen och satte sig åter upp.
— Men låt det nu gå undan, så att vi fort komma härifrån!
sade John till kusken.
Denne lät ej säga sig det två gånger. Snart rullade vagnen
med stark fart landsvägen bort, och redan om några minuter hvarken
den syntes eller hördes vidare.
Den stackars Mattsson låg där orörlig på den plats, dit de
samvetslösa människorna burit honom.
Med beräkning, hade de ju burit honom så långt bort från
landsvägen, att han ej kunde bli sedd af dem, som händelsevis
kommo där förbi.
Han tycktes rent af vara invigd åt fördärfvet.
Då, cirka en kvarts timme efter det vagnen rullat vidare, kom
en ståtlig ung man gående på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
