Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8. I det drömda paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
— Ja, måtte den för dig bli en strålande klar och solvarm
sommardag!
En dryg timmas tid sutto de båda makarna i den konstgjorda
klippgrottan vid guldfiskdammen, där de läto servera sig några
förfriskningar.
Lilly njöt i fulla drag den lycka, som den i hennes hjärta
vaknade innerliga kärleken skänkte henne. Hon hade efter sin mans
rysliga dåd, och sedan hon trodde sig kunna vara fullt och fast
förvissad om hans uppriktiga ånger, känt det innerligaste medlidande
med honom.
En ny kärleksvår hade hållit sitt intåg i hennes hjärta Hon
riktigt fråssade af sin nuvarande lycka och bönföll en nådig försyn
om dess fortsättning för framtiden
Trots allt kunde hon då, om denna bön beviljades, prisa den
där nattens fasansfulla händelser såsom en lycklig vändning i sitt lif.
Andeligen återvände Lilly till sina rum, dit grefven ledsagade
henne.
— Hvila nu ut efter resans tröttande besvärligheter och försök
om möjligt sofva en smula ! sade h?n så vänligt, när han om en
stund där skildes från henne. Jag skall, fortfor han, under tiden
utdela några nödiga befallningar. Slumra ljuft, min ängel!
— Men stanna inte ute länge, Bror! bad Lilly. Helst skulle
jag genast vilja återse dig, så snart jag vaknar igen och slår upp
ögonen. Du kommer väl snart in igen:
Mannen var idel hjärtlighet och tillmötesgående.
— Ja visst, min dyra hjärtevän! bedyrade han. Du skall ej
behöfva förgäfves längta efter mitt sällskap. Snart är jag åter hos
min Lilly.
Därmed gick han.
Grefvinnan Lilly lade sig på en divan för att hvila, ty hon
kände sig, som sagdt, ganska- trött efter resan.
När grefve Adlerström lämnat sin maka, skyndade han direkt
till betjäntens rum, där den inpiskade skälmen John redan tycktes
ha väntat honom.
Knappast hade grefven kommit in i rummet, innan har. hastigt
och ifrigt sporde:
— Hvad är det du har att meddela mig, John? Du sade mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
