- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
73

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8. I det drömda paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

ÅTTONDE KAPITLET.

I det drömda paradiset-

Visserligen en smula trött, men i öfrigt kry och välbehållen,
anlände Lilly me i sin man till sitt möderneärfda landtgods Stensnäs

Genom äktenskapsförord hade non förbehållit sig äganderätten
såväl till detta som till sitt i staden belägna hus.

Följaktligen var hon här ute på sin landtegendom den
allena-rådande, och hennes man var, strängt taget, endast hennes gäst.

Oaktadt Lilly var trött, företog hon strax efter ankomsten en
liten promenad i sin mans sällskap genom parken ända bort till
den invid guldfiskdammen belägna konstgjorda klippgrottan.

Innan de anträdt denna promenad, hade grefvinnan Lilly sagt
till sin man:

— Jag måste visa dig mitt paradis, käre Bror, på de; att du
må se, hur vackert det är på Stensnäs, på det att du må inse, det
du icke bringade något så synnerligen stort offer, när du lämnade
staden och följde mig till vår kärleks härliga Edén, till vår
ogrumlade kärlekslycka.

Och grefven hade svarat:

— O, tala inte därom, att jag bringat något offer, käraste Lilly!
Jag skall gifva dig bevis på, att å min sida hädanefter intet offer
är för stort, hvarmed jag kan göra mig värdig din förlåtelse och
lyckliggöra dig. Först och sist skall jag vinnlägga mig därom.

— Redan nu känner jag mig så obeskrifligt lycklig, tillstod
Lilly med en varm blick.

— Och jag vill städse arbeta på att fullkomna denna din lycka,
min dyra ängel, försäkrade mannen. Så småningom skall du kanske
glömma det förflutna . . .

— Jag har redan glömt det, åtminstone vill jag aldrig mera
tänka därpå, svarade Lilly. Min vän, vi ha nu börjat ett nytt lif,
och jag hoppas så mycket af framtiden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free