- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
212

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paula hade alltid varit lidelsefullt kär i musik,
teckning och målning. Som liten flicka kunde man
alltid se var lion gått fram, ty lion strödde efter sig
en hop bilder och figurer gjorda av det material
hon händelsevis träffat på — ritade på papperslappar
och träbitar eller formade av lera och sand.

»Hon älskade allting, och allting älskade henne»,
sade mrs Tully. »Hon var aldrig rädd för djur. Och
ändå hade hon alltid respekt för dem, men hon var
född med vakna sinnen, och hennes respekt var
vördnad för skönheten. Ja, hon var en oförbätterlig
hjälte-dyrkerska, antingen föremålet bara var vackert eller
utförde vackra handlingar. Och hon växer aldrig ifrån
denna skönhetsrespekt för någonting som hon älskar,
det må nu vara ett piano, en storartad målning, ett
vackert sto eller ett landskap.»

Paula hade velat själv skapa skönhet. Men hon
var mycket villrådig om hon skulle ägna sig åt musik
eller målning. Medan hon var som bäst i farten med
sina musiklektioner för de bästa lärarna i Boston,
kunde hon inte låta bli att ta itu med sin målning
igen. Och från staffliet övergick hon till kavaletten.

»Med sin kärlek till det bästa och med hela sin
själ fylld av skönhet fick hon ett riktigt bekymmer
med att utfundera vilken talang hos henne som var
störst och om hon över huvud taget hade någon
konstnärsbegåvning. Jag föreslog henne att alldeles
vila sig från arbetet och tog henne med mig
utomlands på ett år. Där utbildade hon företrädesvis sin
talang att dansa. Men alltid gick hon tillbaka till
musik och målning. Nej, hon var inte ombytlig. Det
ledsamma var att hon var så begåvad...»

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free