Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid tyckt att Rita var en riktigt rar syster. Vad
är det för fel med henne?»
Innan han hunnit få svar hade han stängt dörren
och gick inåt gången till en spiraltrappa med breda
betongsteg. Då han kom uppför trappan kommo några
takter dansmusik från ett piano och en klingande
skrattsalva honom att titta in i ett vitt morgonkabinett
badande i solsken. En ung flicka i skär kimono och
morgonmössa satt vid pianot, medan två andra, likadant
klädda, hand i hand parodierade en dans som de inte
lärt sig i dansskolan och som icke var avsedd att åses
av manlig publik.
Flickan vid pianot fick se honom, nickade och
fortfor att spela. Det dröjde en minut innan de dansande
upptäckte honom. Då skreko de till av överraskning,
föllo skrattande i varandras armar, och musiken
upphörde. Alla tre voro härliga, friska ungdomar, och
Forrests ögon lyste upp då han såg på dem, alldeles
som de hade lyst upp då han såg på
Fotherington-prinsessan.
Små retsamheter, sådana som äro vanliga mellan
unga, flögo fram och tillbaka.
»Jag har varit här i fem minuter», påstod Dick
Forrest.
För att dölja sin förlägenhet betvivlade de båda
dansande hans sanningsenlighet och påminde om hans
många riksbekanta lögner. Flickan vid pianot, hans
svägerska Ernestine, förfäktade att idel sanningspärlor
föllo från hans läppar, och hon hade sett honom i
samma ögonblick han började se på dansen och att han
enligt hennes sätt att beräkna tid hade sett på mycket
längre än fem minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
