Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de nu skulle hinna till slut. För längre än till i morron
kunde hon rakt inte dröja.
Och så började prästdottern berätta.
— Om jag minns rätt, sa hon, så hade inte fröken Snövit
varit hemma i mer än åtta dar, förrän klockar Moreus och
Ulla kom på besök. Jag kan inte säga hur glad fröken Snövit
blev, då de kom. Visst var allt gott och väl mellan söta mor
och henne, men nog fick hon arbeta. Hon satt och dunkade
i en drällsväv hela dagen, så att ryggen värkte, då hon la
sig om kvälln. Det var gott, att det kom någon och hälsade
på, så att hon fick en stunds ledighet.
Ack, ack! Fröken Snövit tänkte för sig själv, att hon visst
aldrig kunde få en sådan kärlek till arbetet som söta mor.
Inte heller kunde hon nånsin bli så skicklig och snäll i sina
händer. Söta mor kunde väva en damast, som var skön och
där alla djurena i Noaks ark var avbildade i bården. Fröken
Snövit märkte nog, att hon ansåg henne för en klåpare, men
hon menade, att söta mor måste förstå, att hon försökte vara
henne till lags.
Ulla Moreus var bekant med söta mor redan på den tiden,
då hon var hushållerska på Borg, och hon förstod sig väl
på henne. Dessutom hade nu hon och hennes svärmor nyss
varit på Borg och gjort höstbaket, så att hon hade mycket
att berätta om nådig grevinnan. Fröken Snövit märkte, att
söta mor var glad att få höra talas om alla de galenskaper,
som grevinnan nu hade hittat på.
Men ska jag säga sanningen, så tror jag ingen blev så
glad över besöket som söta far. Fröken Snövit satt och såg
hur han kastade av den stora värdigheten, som han hade
burit alltsedan sitt giftermål, och blev sig lik som förr. Och
hon sa till sig själv: ”Jag vet inte var söta far har hållit
hus den sista tiden. Jag har inte råkat honom, sedan vi gick
bort till södra gärdet för att se på höslåttern.”
Fröken Snövit visste så väl, att det var för hennes skull,
som söta far inte mer varken vågade skratta eller skämta.
Söta far gjorde sig samvetskval, därför att han så illa hade
skött hennes uppfostran. Si, han tänkte som så, att aldrig
skulle hon ha brutit ut mot honom och söta mor, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
