Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon, att det inte var hon, som var mest olycklig. Hon var
ju ung, och hon kunde bli gift och få ett eget hem, men
annat var det med söta far. Han kunde aldrig bli fri från
Vabitz, utan måste behålla henne till livets slut. Det var att
leva i jämn vinter utan sommarsol. Det var söta far, som
det var synd om, inte om henne.
Men så försonlig hon än ville vara, så kunde hon inte
låta bli att retas med honom, då han om en stund kom
utanför kökskammarfönstret och frågade om hon ville komma
med ut och gå. Hon svarade, att det var omöjligt för henne,
för söta mor hade befallt, att så och så många alnar skulle
vara färdiga före frukosten.
I första hastigheten höll nog söta far på att säga, att hon
skulle komma med i alla fall. Men så besinnade han väl,
att det inte gick för sig att rubba söta mors befallning redan
första dagen. Utan söta far gick bort ifrån fönstret och
lämnade fröken Snövit kvar i vävstoln. Och detta hade hon
aldrig väntat sig. Hon tyckte, att hjärtat ville stanna; hon
förstod, att hon hade förlorat söta far.
Det kom tårar i rösten, och hon tystnade tvärt. Anna
Brogren sa heller ingenting, men det hördes, att hon grät.
Och lilljänta skulle ha gråtit, hon också, om hon inte hade
varit så ängslig för att de andra skulle höra henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
