Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skulle bra gärna vilja veta», sade Charlott,
»vem är det som stoppar doktorns strumpor! Vem
tror fröken Tora?»
Fröken såg upp från sin bok och skrattade litet åt
sin gamla Charlott, som stod i dörren med en
herrstrumpa trädd över vänster näve och ett helt fång i
förklädet.
»Varför vill Charlott veta det?»
Charlott kom närmare. »Jo», sade hon, »för att det
är såna mönsterstoppar, se bara, är det inte en fröjd?
Och han har ju bara usla brokiga strumpor, stackarn,
men vartenda par är stoppat med garn i färg. Nog
märkte jag att han blivit ordentligare, när jag gick
igenom hans lådor, men inte till den grad.»
»Såå, gick du igenom hans lådor?» fröken höjde på
ögonbrynen.
»Javisst, en kväll fröken var borta, gick jag upp till
honom och sa till, att jag kom för att hämta tvätten,
för inte skall det komma klorkalk på hans kläder, så
länge jag orkar sköta en hederlig byk, det sa jag
honom. Och efter som jag kom ihåg, att han brukade
förr i världen ha rena kläder och tvättkläder om
Vartannat, så gick jag igenom hans lådor, men där var så
fint och nätt, så det var en glädje. Men stoppa
strumpor och böta linne, det gör han väl ändå inte själv?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
