Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustan. Opera i tre akter (Fragment) - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Som dig, så snart du rum åt kärlek vågar gifva,
Till tusen plågor dömt?
Rustan.
En hjelte fruktar ej för våda,
Och mig min framtid icke bryr.
Vet, Eustans mod kan faror skåda,
Sjelf ödets hämd jag mer ej flyr;
Låt olycksvågor kring mig svalla!
Mig till ett moln för stormar sätt!
Jag Mirza vill till vittne kalla ;
Och himlen, då hans viggar falla,
Skall rodna för sin oförrätt.
Arsas.
På ödets domar icke klandra.
Bevis det ädla mod, som i ditt hjerta bor.
Du tappert segrat öfver andra:
Prins! segra på dig sjelf! Blif värd att vara stor!
Rustan.
Af Mirza öfvervunnen blifva
Ät mig långt mera högmod ger,
Än om jag alla hjeltar ser
Mig spiran öfver jorden gifva.
Hvad gagna verldens kedjor mig?
Om Eustan ej ett rum i Mirzas hjerta vinner,
För Eustan ära, glans, och makt, och tron försvinner,
Och, Mirza, verldens tron jag återfår med dig.
Af jagt och oro trött vill jag till hvila hasta.
Det för mitt rörda hjerta är en tröst,
Att på ett ögonblick i sömnens famn mig kasta,
Och glömma bort de qval, som fräta upp mitt bröst.
(Rustan går in i ett tält och lägger sig på en gräsbänk.)
Lidner, 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
