Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustan. Opera i tre akter (Fragment) - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Rustan.
I, som åt mig ert offer, bären,
Med glädje jag er vördnad sett.
Hon vittnar, att I sälla ären:
Er sällhet mig belöning gett.
Men dessa muntra lekar sluten,
Och nu i edra hyddor njuten
Det lugn, jag har åt er beredt.
(De gå.)
Andra scenen.
Rustan. Arsas.
Rustan.
Ah! ... Arsas?
Arsas.
Hvad? min prins! omkring din krönta hjessa
Du ärans lagrar bär. ’
Ditt folk du lyckligt gjort, du jordens vällust är:
Hur kan då Rustan suckar pressa?
Mitt hjerta känner du. Dölj ej ditt qval för mig.
Rustan.
Min far! - med detta namn jag alltid vördat dig,
Vet, Arsas, då mitt folk jag lugn och sällhet gifvit,
Har detta bröst ett mål for alla stormar blifvit.
Ack! Isärlek ... Du förskräcks? Mitt öde utmärkt är.
Jag Mirza sett: hon re’n mitt hela hjerta eger.
Ej tusen spirors glans imot den sällhet väger,
Som hon i sina blickar bär.
Arsas.
Jag min bestörtning knappt for häpnad kan beskrifva.
Prins! har du väl så snart oraklets domar glömt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
