Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens beskaffenhet: »Hon skall bjuda ett godt
innehåll i en skön form, och hon skall vara
pedagogisk, det vill säga lämpad efter den unge
läsarens ståndpunkt». Äfven med fara att anses
hysa en ytterst kättersk åsikt vill jag häfda den
meningen att det är denna sista fordran, så som
den uppfattats och omsatts i praktiken, som
kommit mest ondt åstad. Detta ideliga lämpande
har fört oss fram till det missförhållandet att för
åldern 8—18 år, den tid då själen är mest
mottaglig för intryck, minnet kraftigast utveckladt,
fantasien friskast och rörligast, kräfts och
uppstått en speciell barnlitteratm% utan fäste i den
äldre och utan allt samband med tidens krafti¬
gaste litterära strömningar, och att den åsikten
blifvit tämligen allmän, att med några få undantag
endast denna litteratur är den för uppväxande
ungdom lämpliga.
Det ansågs visserligen att de »belaerende»
böckerna, mest öfversättningar, om änglalika eller
afgrundssvarta barn med ofelbara föräldrar eller
utkastade i världen bland idel bofvar och
banditer, trots den rogifvande etiketten »berättelse för
snälla barn», ingalunda tillfredsställde barnens
läslust. De ägde, dessa böcker, framför andra
egenskaper den af tråkighet, en last hos hjältar och
hjältinnor i barnböcker. Man förstod, att dessa
färglösa, opersonliga, opsykologiskt framställda
bokbarn hörde till det slag, om hvilka madame
Pape-Carpentier så träffande yttrat: »Enterrezle;
il est mort».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
