Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första personliag sammanträffande med Kolingen och Bobban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom även säkerheten. Blygheten försvann och
båda vräkte sig sybaritiskt på kamelsäckkuddarna.
Jag var verkligen litet orolig, att de skulle
lämna levande spår efter sig, men jag kunde ju
inte delge dem mina farhågor.
Plötsligt reste den ene sig och började en
sorts tal, vari han tackade för att jag inte var »hög»
och »kymig» och »onoslig» som andra snobbar —
(tackar så mycket) — och slutade så här: — Å
eftersom hänn exmerar oss å för resten slänger in
nubben i ansiktet, som han vore dagligt brö, så ska
ja be att få lägga bort titlarna!
Vi blevo alltså bröder och samtalet fortsattes
till den grad ogenerat, att jag inte gärna kan
referera något ur det.
En idé! Jag hade ett par kostymer som jag
ej behövde. Jag frågade dem, om de ville ha
vars en.
— Plocka bara fram paltorna, du! Juden ska
ha sitt också!
— Nej, dem får ni inte pantsätta. Ni kan ju
behöva dem själva, och då ni kan dra er fram
med de där trasorna, går det väl lika bra med hela
och varma kläder.
— Nu ska du få si, Ludde, att vi kommer
å si ut som riktiga nattvardsbarn. Ä dä verkligen
din mening, så tack å skål, din kväsiga jycke!
Såna träffar vi inte te vardags!
Snart hade jag hämtat in allt som hör till två
fullständiga gentlemannakostymer. En redingote
med ett par gamla frackbyxor, en gul
sommarkostym, skor, kragar med söndagsblad, halsdukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
